Visby ringmur restes under medeltiden och löper i dag omkring tre och en halv kilometer runt innerstaden. Den är den viktigaste enskilda anledningen till att staden finns med på Unescos världsarvslista. Bor man innanför den slutar man se den efter ett tag.

Muren är byggd av kalksten och kalkbruk. Det är ett material som andas och rör sig, och som mår dåligt av fel sorts lagningar. Cementbruk, som användes under stora delar av 1900-talet, sitter hårdare än stenen och leder till att stenen spricker i stället för fogen. Mycket av det arbete som görs i dag handlar om att ta bort gamla lagningar och göra om dem med bruk som liknar det ursprungliga.

Vintern 2012 rasade en sektion av muren. Vad som utlöste just det raset har diskuterats sedan dess. Att underhållet inte går att skjuta upp har däremot ingen ifrågasatt efteråt.

Muren förvaltas av staten. Arbetet pågår i etapper, år efter år, och därför står det nästan alltid ställningar någonstans längs sträckan. Visbybor slutar se dem. På semesterfotot syns de.

Portarna genom muren har egna namn och egen trafiklogik. Den som kör in genom en av de smala öppningarna första gången bör vika in speglarna och lita på att andra också gör det.